Oavsett hur mycket vilja, jäklar anamma och levnadsanda vi väckt i eld så är vilja inte insikt. Vilja låter oss inte se det större sammanhanget.

För eld har fokus rakt fram. I eld kan vi skrapa upp våra knän när vi rusar fram, utan att tänka på det särskilt mycket; ”det är bara min kropp”. I eld är fokus bara på att ta sig framåt som en individuell livskraft.

I vatten springer vi inte rakt fram och skrapar upp våra knän och springer vidare. Vi stannar upp och ”förstår”. Vi kanske tar hänsyn till vad kroppen försöker säga oss, vi förstår varför det som hände hände. Vi kan känna in att vi föll omkull för att vi helt enkelt hade för bråttom, och att livet snällt lät oss trilla på den där roten som stack upp för att få oss att känna in det större sammanhang vi verkar i.

I eld är fokus på oss själva, och vi ser varandra som individuella livskrafter som försöker ta sig fram. Men i vatten vidgas förståelsen till vad vi är tillsammans. Du hittar syfte och mening till vad som händer i ditt liv och världen.

Men, hur öppnas denna insikt?

Hur lär vi känna denna helhet? Hur vet vi när vi till exempel snubblar på trädroten som sticker upp, att vi inte ska se det som ett motstånd som hindrar oss från att ta oss framåt, utan som vattnets budskap till att se den större helheten?

När vi tänker på renodlade ”vatten människor”, tänker vi på empatiska, känsliga själar. Individer som inte är särskilt intresserade av vad som pågår på utsidan, eller för den delen konkret ”fakta” som människor slänger sig med. Dessa individer är mer intresserade av relationerna vi har till varandra, hur vi känner för varandra, och i slutändan av dagen – varför vi prioriterar som vi gör.

När alla haft sina äventyr och sprungit omkring hit o dit, fortfarande inte ett dyft klokare på vad allt går ut på egentligen förutom att leva, upptäcka, känna, komma fram till saker… så står vattnet vid eldens härd med ett varmt leende och omfamnar alla pigga och trötta äventyrare och allihopa dricker varm choklad. Detta är en väldigt symbolisk handling till att det finns ”ett större sammanhang”. Hur dina äventyr har gått, vare sig de varit lyckade eller enligt dig mindre lyckade, så spelar detta inte så stor roll. Ingenting är förändrat, alla är älskade och ska tas om hand om, och nu är det dags att dricka varm choklad.

”Vänta!” säger du. ”Det måste väl gå ut på någonting?”

Som i, någon vinner, någon förlorar? Någon hittar svaret, någon inte?

Nä, inte särskilt mycket. Om du någonsin berörts av en annan människas förmåga att älska oavsett vad som hänt, så vet du att poängen med Kärlek, som vatten representerar är förmågan att älska ”oavsett”.

Oavsett?

Ja, oavsett. Det krävs dock att man slutat vara rädd för att kunna ha total förmåga att se helheten och veta kärleken. Rädsla hör till den individuella identiteten, där vi jagar och tävlar, där vi kan förlora mot andra individer. I det tillståndet kan det vara nästan omöjligt att förstå en människa som vänder sig till två tävlande rivaler och bjuder båda på varm choklad, eftersom båda förtjänar det lika mycket.

Både luft och eld kan gadda ihop sig och inte alls förstå vad vatten håller på med, men bägge tar till slut emot chokladen och erkänner att det är riktigt trevligt.

I vatten möter vi den mycket märkliga insikten att det är möjligt att förlåta allting. Det är omöjligt tänker du. Det fruktansvärda i mitt förflutna. All orättvisa. Alla broar jag bränt, nej, det finns ingen väg framåt. Allt hemskt alla andra har gjort, nej, det går inte. Men där står vatten, leende, lugn och förstående med sin varma choklad. Inte ett dugg rädd. Och du som trodde att du var modig! Du tycker att det känns som att bestiga Mount Everest att be dig släppa taget om den och den människan du inte kan förlåta, eller ditt gamla jag du inte kan släppa taget om, och du förtjänar att lida. Vattnet står där tålmodigt och väntar, och vet, att till slut måste du faktiskt släppa taget, för det hela är lite absurt, du kan inte klänga fast dig vid högsta grenen i granen hur länge som helst och insistera på att du måste göra det. Till slut kommer du klättra ner och förena dig med alla andra skrattande varma själar som dricker varm choklad i gräset.

Ja, det är lite absurt tänker du. Varför måste jag hålla kvar alla dessa otrevligheter egentligen? Jag mår inte bra av att tänka så och så om den där människan. Jag mår inte bra om att tycka synd om det som jag upplevde hände mig i min barndom. Jag tycker inte om att tänka på hur jag mått dåligt när det och det hänt i mitt liv. Jag tycker egentligen inte om alls att inte få kunna må bra helt enkelt.

Vattnet kollar på dig, och intuitivt hör du rösten inom dig ”Vad är det som hindrar dig?”

Du inser en aningens förbluffad, att du faktiskt inte har en aning. Du inser att det faktiskt inte alls måste vara så, det är verkligen ingen som tvingar dig att hålla fast vid dessa tankar eller känslor som håller dig ifrån. Vattnet ler. ”Det är lugnt, vi är här, vi väntar. Det finns all tid i världen.”

Du reflekterar över insikten som var, väl, ganska övertydlig. Du sitter fortfarande och klänger dig fast vid den tunna grenen högt upp i trädet, och nu ser du de skrattande lyckliga människorna nedanför trädet i gräset. Ja, detta är ganska knäppt tänker du. Varför är det så svårt att släppa taget?

De som kan älska, är älskade av alla. Just därför att det de sänder ut är 100% förståelse. En sådan människa har ingen rädsla kvar. Rädsla och kärlek går inte hand i hand. För om du är rädd betyder det att du fortfarande tror att något på riktigt kan gå helt fel. Vissa äventyrare kommer helt enkelt inte få någon varm choklad. Och om du är rädd, och går till en annan människa som också är rädd, så kommer din rädsla bekräftas. Men om du är rädd och går till någon som älskar, som känner vatten, så kan du känna den märkliga känslan av att rädslan och situationen som gjorde dig rädd inte längre finns kvar, du ser hela situationen på ett helt nytt sätt. Den lösning du får till dig löser inte bara problemet i sig och tar bort rädslan, den är av någon anledning så ”enkel” fast ditt problem kändes så stort.

Detta är inte ett mirakel. Vissa har dock upplevt det som en ”nåd”. Men en som älskar skulle bara säga ”Jag vet nu. Jag känner mig själv, och därmed känner jag även dig. Vatten lärde mig att det som höll mig borta från mig själv var mig själv. Jag lärde mig till slut att jag kunde släppa taget om allt, och ingen hindrade mig när jag väl gjorde det. Allt var i mina händer. Därför så vet jag att du också kan släppa taget om allt. Det som händer är att vi inser att allt detta är en illusion. Det vi är, är kärlek, vi är lycka, vi är skapare, och vi älskar allihopa varandra. Så när du kommer till mig och säger att du har ett problem, och du är rädd, så hjälper jag dig inte till en lösning, jag hjälper dig bara att släppa taget om problemet. Det är miraklet och nåden, att det är möjligt att släppa taget”

Vatten är som någon du till slut litar på så att du vågar ”falla baklänges” och du vet att någon tar emot dig. Men så klart, så är det bara till en början, ju närmare vatten du kommer, desto mindre rädd är du, och ju mer och mer säker blir du. Det är ”healern” som till slut vet att ”allting går att läka”. Denne healer vet också att ingen ”drar ner någon från trädgrenen och tvingar i dem choklad”, utan den healing någon tar emot går hand i hand med vad de är redo att släppa taget om. För den lagen är helig. Hur mycket i behov av ”räddning” du än må vara, så är det inte riktigt så det ser ut uppifrån. Så länge du klänger fast vid grenen så väntar vi på dig och frågar om du vill släppa taget. Och hur mycket varm choklad och skratt och glädje vi än visar dig finns där för dig, ska du vara förvånad hur envis du må vara att neka detta och inte ta in det, för att fortsätta klänga fast vid din lilla gren. Likväl finns vi där, hela tiden, och du är aldrig i en riktig kris, men du är i en upplevelse. Alla dina systrar och bröder är med dig.

När vårt vattenelement börjar bli starkt börjar vi som sagt ha vetskapen att faktiskt allt går att lösa.

Utomstående kanske säger ”Var inte dum! Hur ska det gå till! Du ser väl för sjutton hur världen ser ut! Människan är skranglig, sjuk och dör, hennes sinne korrupt, hon kommer gå under!” Och du tänker ”hmm, ja, jag har ingen aning om varför jag känner så, eller ens hur det rent praktiskt ska lösas, men det du säger är inte sant, det kommer likväl sluta väl”. Och det du känner är sanningen om helheten som öppnar upp sig för dig mer och mer. Denna knäppa story med lidande och tragedi, ensamhet och smärta, är en slags illusion. Du märker det bit för bit. ”Vänta, jag ändrade bara tankarna och inställningen till en viss person, och det blev helt annorlunda?!” Och ”Jag gjorde inget speciellt för att få dig frisk, jag satte dig bara i harmoni igen, varför är vi inte bara i balans och harmoni?” ”Jag ändrade inställningen till situationen jag var i, och den bara löstes?!”. ”Men min farbror säger att jag är helt knäpp och orealistisk och inte förstår mig på vetenskap. Vi ska inte ”läka folk” vi ska skada dem och skjuta ner dem. Helt enkelt för att det finns vinnare och förlorare och detta avgörs genom pansarvagnar och bomber, det finns forskare som studerar detta och det är absolut sant att du blir en vinnare om den andra är död”.

Denna gren klänger människor fast vid. Och fast detta exempel kan tyckas extremt – väl just den grenen klänger jag då inte fast mig vid!, så är dina tankar om ”att du inte duger”, eller ”att du måste må dåligt för vad den och den har gjort, eller för vad du har gjort eller inte gjort” även de något som vatten och kärleken bjuder dig till att tillåta dig själv att släppa taget om.

Att släppa taget är inte detsamma som att inte ta ansvar. För du släpper aldrig taget om något individuellt. När du släpper taget om något anammar du för ett ögonblick alla dina systrar och bröder som haft någon del i din tanke, du är dem som du även är dig själv, och därmed kan du släppa taget. Du släpper alltså inte taget i separation och flykt, du släpper taget tillsammans i gemenskap. Skillnaden på att ”fly” är att du vet att du flytt. Du lever i rädsla och fortsätter kolla i backspegeln på det du flytt från. Men när du släpper taget upplevs en omedelbar frid och ett lugn.

Undrar du hur du kan vara i dina systrar och bröders ställe precis som vid dig själv? Har du någonsin undrat varför en empat känner vad sin omgivning känner, och upplever andras lidande som sitt eget. Varför man vill läka någon för det känns som att det är en själv som läks? Varför precis alla ska få varm choklad på slutet och absolut ingen kommer lämnas utanför? Varför du kan se på träden och blommorna i naturen och känna en känsla av att allt är kopplat, och plötsligt sörja om någon råkar gå på en blomma du just tittat på? Är du inte annorlunda än allt det du ser? Du är väl något annat? Du vill trots allt ha din varma choklad lite annorlunda än din kompis, och när din kompis skrattar rofyllt och ger dig en marshmallow på toppen som du gillar, så känner du dig inte annorlunda och utanför, utan bara närmare din kompis.

Ja, som ni ser finns det mycket märkligheter att utforska i vatten! Vissa saker låter nästan för bra för att vara sant! Har inte din farbror rätt om att bomber och pansarvagnar är en rätt bra idé, precis som resten av systemet de så finurligt rest upp, och att det du hört här bara är sentimentalt trams. Du kanske kollar på din farbror och tänker att även han ska få varm choklad när han kommit ner från sin gren.

Någonting händer när du kommer i kontakt med din helhet. Du ser den absoluta sanningen på ett visst vis – att avstånd egentligen inte finns och aldrig funnits. Att ”förlåta” är ett ögonblick av klarseende där vi ser att vi egentligen är samman, och att alla avstånd och allting som kan komma emellan en själ och en annan saknar faktabakgrund.

Hur djupt går ditt vatten? Har dina kompisar med varm choklad knackat på än och vad har du svarat? Du känner av din relation till det vatten representerar varje gång du är rädd för någon annan, som sker oftare än du tror. Vi är rädd för att gå på djupet. Istället kanske vi undviker den andra, eller våra medmänniskor, och vi lider av detta avstånd. Det gör att vi kanske tänker att de är dumma eftersom vi känner oss ensamma, fast de är vi själva som lika mycket som de, inte tagit kontakt. Ju mer annorlunda eller ifrån oss de tycks vara, ju mindre gillar vi dem för att de får oss att känna så. Och ju mer och mer vi lär känna varandra desto mer vänner blir vi och desto bättre mår vi.

Även om vi inte känner att vi behärskar vatten till fullo, vi bär våra rädslor, vi fattar att vi klänger vid våra grenar, och livet känns verkligen inte som en varm choklad fest där alla är inbjudna, så kan vi öva upp vatten. Babysteps. Och hur vatten sen till slut öppnas upp inom dig, kan varken jag eller någon annan svara på det bara händer och du kommer i kontakt med oss allihopa, dig själv och livet.

Det finns många bra knep i vad vi kan göra för att öppna upp vattenelementet och det kommer jag givetvis prata mer om 🙂

Alla element behöver varandra. Eld och vilja kan inte väckas inom en människa som samtidigt inte tror sig vara älskad och uppskattad. Illusionen som luftelementet styr över kan inte härska med sin illusion om vattenelementet är tillräckligt starkt. Så fort din farbror öppnat upp sig lite mer i vattenelementet, så låter de där pansarvagnarna som en riktigt kass idé. Desto mer du stärker dig i ett element, desto större blir din totala verkanskraft.

Då det är sant att Luftelementet är det som håller fast människans illusion, är det vattenelementet som är lösningen.

Kärlekssåret är faktiskt den viktigaste frågan människan behöver lösa.

För utan vattenelementet kommer luftelementets illusion att vara förhärskande. Du kan ha hur mycket eld som helst men ändå inte vakna upp härifrån. Du kan med eld stånga dig blodig mot barrikaderna för att med ren ”vilja” kuva de krafter som försöker motarbeta dig. Men, du kan inte ”slåss” mot en illusion. Väl, du kan slåss, men aldrig vinna. Vad nu än vinna är för dig, när du är i en illusion och tror på just en vinnare.

Enbart vilja kan inte ta dig härifrån. Men det du lär dig i vatten kan.

Berättelsen ”Den Ursprungliga Relationen” berättar om hur denna illusion restes och hur den upplöses. Jag har sagt att ”allt i universum är relationer”, och den symboliska kvinnan, mannen och Gud är centrum i varje atom, kärnan i allt, manifesterad i allt. Du ser den i relationen mellan det manliga och kvinnliga, relationen till dig själv, relationen till livet, och allting dina ögon vilar på som du kanske inte trodde hade något med kärlek och relationer att göra. Så viktig är denna harmoni och så stor den kärlek du öppnar upp dig för i vattenelementet, att den bär allt vårt liv och är grunden för allt vårt liv.

Alla elementen har en inverkan på varandra. Så här påverkar vattenelementet de övriga elementen:

Eld:

Ett starkt vattenelement kommer att ge styrka och vägledning till din Eld, självkänsla och vilja. Precis som kvinnan gör i den ”Ursprungliga Relationen” när mannen får styrka och vägledning av hennes kärlek och förståelse och kan växa och bli sitt fulla potential.

Ett svagt vattenelement gör dig istället håglös. Du har svårt att få igång din vilja till någonting, för det finns inte riktigt ett syfte. Du försöker göra saker men kanske ger upp lätt vid minsta motstånd. Du är inte glad. Utan vattenelementet känner du inte att du har ett syfte att försöka och fortsätta, ingen bryr sig egentligen om du lyckas eller inte. Du behöver lycka för att känna dig kreativ i eld, för att få igång din vilja att skapa och leva.

Luft:

Ett starkt vattenelement gör att illusionen försvagas. Det är mindre troligt att du har självsaboterande tankekoncept, att du skapar separation och splittring, och mer troligt att du har ett harmoniskt liv och för ”tur” med dig, för saker och ting tycks lösa sig där du går. Du har en positiv anda, och det är mindre troligt att du blir upprörd och arg.

Ett svagt vattenelement gör det mer troligt för illusioner att äga rum. ”Pansarvagnar” låter som en bra lösning. Det finns ingen varm choklad som väntar runt hörnet utan livet är en kamp. Du har svårt att öppna upp dig för andra, och dina egna tankekoncept dikterar din verklighet. När dåliga saker händer i livet kan du se det som en bekräftelse på hur livet är. Du har inte förmågan att ta dig ur din situation, din situation blir bara en reflektion av den illusion du redan bär upp. Utan vatten, är eld svag, utan kreativitet så finns inget liv. Livet kan kännas ”dött” utan poäng. Detta är inte verklighet. Detta är illusionen dina tankar är fast i. Och vatten kan bräcka denna illusion.

Jord:

Ett starkt vattenelement gör att du älskar dina medmänniskor på Jorden. Om du inte kan älska dem, så kan du heller inte känna lycka själv, för du blir lika utanför som de blir. Du köper inte osanningar och du ser igenom dem. Inte genom att bruka logik och fakta, utan för att du instinktivt vet att allt elakt är fel och osant.

Ett svagt vattenelement kan göra dig cynisk på Jorden. Du köper det som sägs på nyheterna, för det behövs förståelsen i vatten att bryta igenom tankarnas påfund. Och då du köper tankarnas illusion, kommer dina känslor bara reagera på det illusionen säger är sant. ”Jaha, det är bra att skicka pansarvagnar för att ’hjälpa'”. Du kommer att må sämre och sämre, utan att riktigt förstå varför. Du kan inte förstå varför, för du behöver hjärtat för att bryta igenom illusionen.

Jag hoppas att jag i och med detta lyckats förklara varför vattenelementet är så viktigt 🙂

Gå till tråd i forumet för VATTEN elementet