Vårt DNA fungerar lite som en instruktionsbok som visar hur vår kropp är uppbyggd. DNA:t består av fyra kemiska molekyler som betecknas med bokstäverna A, G, T och C. Hur dessa bokstäver förhåller sig till varandra i ens instruktionsbok bestämmer om du är en människa, chimpans eller ett “virus”.

I tidigare artiklar har jag gått igenom tillvägagångssättet de använder för att “bevisa” ett virus existens. De förgiftar och svälter en cellkultur tills cellerna självdör, och därefter beskyller man ett “virus” för att ha orsakat detta cellförfall. (Läs “Är klapparna bevis för Tomtens existens?“)

Men hur tar man fram genomsekvenserna för dessa “virus”? För att förstå utsträckningen av denna misstydning eller bluff, så måste vi förstå att dessa tas fram via hypotetiska datormodeller.

Ta Covid-19-viruset som exempel. För det första så bestämde de bara att det handlade om ett nytt virus som gjorde vissa individer sjuka. Genomet togs fram med något som kallas de novo sekvensering från denna cellkulturs-sörjan taget från en sjuk patient. De bara utgick utifrån att det rörde sig om ett RNA-virus (inte ett DNA-virus) och behöll de 56 miljoner fragmenten av RNA. De hade ingen aning om var detta RNA:t kom ifrån. Det kan ha kommit från patienten själv; det patienten andats in; bakterier eller svamp, etc. De bantade ner det från 56 miljoner till 28 miljoner fragment. Uppskattningsvis så var detta “virus” 30,000 baspar långt, men allt de hade var en hög av 100-200 snuttar av baspar. Så detta lades in i en dator som de sen bad baka in till en genomsekvens. Problemet är att datorn producerar inte bara fram en, utan miljontals(!) olika hypotetiska kombinationer. De valde sen ut den version som var längst eftersom den var lik det förra SARS-genomet (som togs fram med samma metod). De röstade och konsensus var att detta är den korrekta sekvensen. Men inte ens då fick det den att passa ordentligt, så därför fick de manuellt fiffla med den så det kunde bli en någorlunda rimlig matchning.


Detta blev det första genomet som de publicerade. Detta blev även mallen för datorerna runt om i världen när man upprepade experimentet. Men då behövde man inte ens “isolera” (bevisa) viruset i en cellkultur. Eftersom en in silico-modell (datormodell) aldrig blir 100% lik, så utgår man ifrån att det rör sig om en ‘variant’. Därför har vi nu över 16 miljoner Covid-varianter enligt gisaid.org. Allt de gör är att upprepa ett fel från början.

Sen pekar WHO ut några få ‘varianter’ bland dessa miljontals varianter och ge dem stämpeln “Variant av särskild betydelse”, och vipsvaps, så pratar alla på TV om att vi har en ny variant som cirkulerar.

Det är därför f.d. virolog Stefan Lanka, tillsammans med dr. Tom Cowan, lyckades “isolera” Covid-19-viruset samt få fram dess genomsekvens från samma mall, utan att ett “virus” ens skulle varit närvarande i proverna.