Leonardo Da Vinci gav ett råd kring vad han tyckte att alla människor borde göra; det var att “Iaktta”. Vart än vi gick och var, kunde vi ta tillfället i akt att iaktta vad vi hade runtomkring oss.

Vi tänker att Leonardo Da Vinci var en konstnär, och en del av arbetet är väl just att “iaktta” och sen porträttera det man uppfattar i sin konst, till exempel i en tavla.

Vi behöver inte Da Vinci’s råd att iaktta, för vi gör det faktiskt hela tiden, vare sig vi tänker på det eller inte. Allt vi lägger våra ögon på, eller ser med våra andra sinnen, som en doft, eller ett ljud, eller en beröring, allt iakttar vi och gör vi en uppfattning om. Faktum är att du redan har en definition av det du iakttar, för att kunna ta upp det!

För när Da Vinci säger “iaktta” så är det ett ord med betydligt större innebörd än vad vi kanske tänker på. För du kan inte befinna dig i ett tillstånd där du enbart “iakttar”. För du måste göra en bedömning av det du iakttar, för att överhuvudtaget kunna uppfatta det.

Du kan till exempel inte säga “Jag iakttog just att en rik människa gick förbi” eller “jag iakttog just att en haltande människa gick förbi”, väl, du kan inte ens göra en neutral iakttagelse av att “en människa gick förbi”, utan att först definiera “människa” i ditt medvetande.

Ingen av oss “iakttar neutralt”, vi har redan en uppfattning av det vi kan iaktta.

Så fort du ser en människa har du redan identifierat att det är en människa, och du har en uppfattning om “människor” som blir mer nyanserad beroende på vad mer du ser, om det är en kvinna eller man, vuxen eller barn, vilka kläder människan har, om han eller hon är glad eller ledsen.

Fast vi alla iakttar samma person, så upplever vi alla olika saker.

Om vi inte redan gjort en bedömning, så blir det vi iakttar meningslöst för oss, om vi ens kan se det.

Första gången jag själv på riktigt insåg att jag inte kunde ta in något på utsidan, som jag inte redan hade en förståelse om, var när jag en gång gick förbi en tavla som tydligen porträtterade en giraff. Det var inget dåligt porträtt, jag skulle till och med säga att det var en väldigt tydlig tavla föreställande en giraff, bara det att jag av någon anledning tittade på denna tavla i all hast och inte uppfattade bilden. Resultatet var att jag enbart såg ett färgkludd. Jag såg på riktigt för någon sekund eller så en ihopsmetad sörja av gult och svart och tänkte “huh, vilken ohygglig tavla” innan jag såg att det var en giraff! Så för en kort sekund, hade min hjärna inte snappat upp och identifierat motivet på tavlan, och bara “visat mig” det den trodde det var, ett klotter av gult och svart. Fast det alls inte var hur tavlan såg ut!

Jag vill ju tro, att även om jag aldrig sett en bild och haft en uppfattning om “giraffer” innan, hade jag väl ändå till slut uppfattat att någon porträtterat ett fyrbent gult djur med långa ben och hög hals med svarta fläckar. Om någon ritat ett fantasidjur hade jag sett fantasidjuret och inte enbart “ett färgkludd”. Men det är för att jag hade en referensram om “djur med fyra ben”, och en uppfattning på vart ansiktet brukar sitta och etc. Om jag inte hade haft den informationen sen innan, vad hade jag uppfattat?

Det kan tyckas konstigt, och vi tänker att de flesta av oss ser saker på samma vis, och uppfattar det vi ser någotsånär likadant.

Men vi behöver bara fråga hur vi “uppfattar världen just nu” för att få helt olika bilder, känslor och uppfattningar kring klimat eller politik.

Vi kan tycka att så fort vi öppnade ögonen som barn tog vi in världen på samma vis, men det är inte förrän vi får referensramar som vi tar in vad våra ögon och sinnen har möjlighet att fånga upp. Dina sinnen tar inte in din omgivning på ett optimalt sätt och din hjärna tolkar inte intrycket på ett objektivt sätt som sen dyker upp i ditt medvetande. Du “lär” dig genom det du tänker.

Jag säger det en gång till. Du lär dig genom det du tänker.

En tanke kan bildas snabbt. Plötsligt ser du ett brinnande ljus som barn, du kommer ihåg detta minne eftersom du petade in ditt finger i lågan och brände dig. Du märker kanske att du inte har ett tidigare minne av ljus eller eld, än just detta minne. För det var då du formade en referens om det. Gradvis har du omformat dina tankar om brinnande stearinljus sen dess. Du vet att de inte är farliga om man behandlar dem varsamt, och varje gång du tänder ett stearinljus kanske du tänker på att vara lite försiktig med eld.

Nu är kanske stearinljus inte ett föremål vi kan ha så många olika nyanser av förståelse kring, men ta saker som människor, du själv, eller livet. Det finns inget sådant som en objektiv iakttagelse. Allt du kan uppfatta med dina sinnen, kommer från en tidigare referensram. Det nya föremålet, den nya människan jämförs med en tidigare människa, en kvinna som denna nya bekantskap påminner om, om än verkar hon lite mer “intellektuell” än kvinnan du jämför henne med. Detta säger ingenting objektivt om människan du iakttagit, du jämför denne med en tidigare referensram enbart.

Att “iaktta” skulle jag säga, är att inte bara gå på autopilot, och passivt ta in den värld du redan programmerat in i din referenslagrings-enhet. Att iaktta kan göras till något AKTIVT. Istället för att bara ta in din omvärld på autopilot, testa att se “mer”. Jag brukar ofta ge exemplet med “spaden”. Det vill säga att istället för att se kläderna en människa bär, så bestämmer man sig för att gräva upp det fantastiska som finns under. Kanske kommer du märka att du möts av gamla tidigare programmeringar. Till exempel, “Jag gillar verkligen inte kundtjänst personal”, men så får du av någon anledning ett förvånande bemötande som gör att du måste gå emot din tidigare programmering. Detta vill du även rationalisera för dig själv, “jo men, jag har nog inte riktigt förstått vad kundtjänst personal måste hantera för samtal varje dag”, och därmed så ändras din programmering om “Kundtjänst personal” och, det märkliga, så upplever du att kommande kundtjänst samtal går mycket lättare, och är mycket trevligare än tidigare.

Ingen kan objektivt snappa upp “kundtjänst personal”. Vi måste ha en definition av dem först. Och den definitionen, bestämmer även hur vi kommer uppfatta dem och vilka upplevelser vi kommer ha utav dem.

Men…samma logik gäller för definitionen av alla dina medmänniskor. Dina vänner, fiender, kategorin kvinnor och män. Folk från olika länder, advokater, hundar ja, du börjar kanske förstå innebörden av vad jag försöker förklara.

Samma logik gäller även för definitionen av Dig.

Definitionen av Dig, som du gjort, för att kunna uppfatta dig själv, för att stiga upp på morgonen, identifiera dig som ditt namn, din ålder, ditt kön, ditt yrke, karaktärsdrag eller vad du nu lagt in i definitionen av dig, tillsammans med definitionen av hur din relation är till andra och hur du ser på dina medmänniskor, allt detta, precis som kundtjänstupplevelsen, bestämmer upplevelsen av hela ditt liv.

Så när du iakttar, vad är det du Ser?