När vi fattar ett beslut står vi jämt inför valet kring vad vi ska basera vårt beslut på. Det finns en rad frågeställningar vi kanske ställer till oss själva baserat på vad beslutet handlar om. Vi tänker på tidigare erfarenheter. Vi tänker på vad någon förtjänar eller vad vi själva förtjänar. Vi spekulerar kring vad som kommer hända framöver om vi gör si eller så.

Alla våra övervägningar verkar handla om gamla minnen och reaktioner från vårt förflutna.

Situationen vi är i ses i ljuset av det förgångnas spöken.

Precis som du ser dig själv.

Vad menar jag med det?

Precis som du hamnar i dessa övervägningar när du fattar beslut, hamnar du i liknande övervägningar när du tänker kring dig själv. Du definierar dig genom ditt förflutna.

De val du gör, när du tänker efter, är alla knutna till ditt liv på något sätt. Detta är självklart när det gäller stora livsbeslut som vad du ska satsa på att göra, men även mindre obetydliga beslut som vad du ska äta. Vad du ska äta till exempel baserar du kanske på vad du anser om dig själv och vad som är typiskt för dig att äta eller inte äta baserat på ditt förflutna. Allt kommer ner till definitionen av dig själv, baserad som sagt, på låt oss kalla det “gamla spöken”.

Vad innebär detta?

Vi kan ju inte alltid säga att det är fel att basera beslut på erfarenheter från det förflutna. Ibland tycks ju betydligt förståndigare beslut tas därför att man lärt sig av gamla erfarenheter. Men, samma resonemang kan få en alldeles för stor plats, än vad den rimligen skulle ha.

Om jag säger att du är jättestor, och att du kan öppna upp dig för att i stort sett vad som helst skulle kunna komma in i ditt liv, men vad som hindrar dig är väl, din tankeverksamhet, vad skulle du säga då?

För om du är som de flesta, så håller du fast vid din tankeverksamhet som om ditt liv hängde på det. Ändå så är livet omkring dig inte särskilt beroende av din tankeverksamhet.

Din kropp talar hela tiden om för dig vad den skulle vilja äta eller göra, men hur många gånger störs den informationen av att du redan har dina förberedda tankar om vad du ska äta och när du ska vara aktiv och inte unna dig vila?

Dina medmänniskor står där omkring dig, men hur många gånger ser du dem för vilka de är, och lyssnar på dem i det de söker uttrycka, och hur många gånger är du upptagen med att definiera vad andra människor är istället för att lyssna in dem, så att de enbart definieras kring vilken betydelse de har i det narrativ du intalat dig att du själv befinner dig i. Det är en liten box att stoppa in allting i.

Det är läskigt att släppa taget om den här tankeverksamheten. Alla hanterar den på olika sätt. “Att vara mera öppen för nytt”, att “lära mig lyssna bättre”. Ingen av dessa förmaningar hade behövts om vi redan var fria. Fria från våra tankeverksamheter.

Men däri tankeverksamheten ligger din hela uppfattning om verkligheten du befinner dig i, och vem du själv är och vad du själv är.

Hjärtat är befriat från denna definition.

Här står människan. Antingen försöker hon integrera sin tankeverksamhet med sitt hjärta. En mödosam väg. Egot stretchar sig mer och mer för att visa att den minsann kan innefatta allt det hjärtat säger om den bara vill!

“Jag måste lyckas” säger den, “eller så behöver ingen mig mer”.

Detta “eller så behöver ingen mig mer” är tankeverksamhetens största rädsla. Den har inbillat dig att du är den, och om den försvinner, försvinner även du. Därför så anlitas “tankeverksamheten” i varje beslut och i definitionen om vem du är just för att bibehålla illusionen.

Att följa hjärtat handlar om att släppa taget om den stora lögnen. Och den vägen kan vara läskig, för den är så ny och så underbar. Hjärtats väg är såsom du hoppades i alla dina drömmar men som tankeverksamheten slog ner för dig och förvägrade dig och sa till dig att det var svammel.

För om du visste att den bedrog dig skulle du genast lämna dess lögner. Tankeverksamheten höll dig genom att få dig att tro, inte bara på den värld den målade upp för dig, utan på att du var den.

Världen omkring dig är den, och hur du anpassar dig till den för att överleva är den.

Det är inte du.

Ljuset kommer inifrån, evigt strålande från ditt hjärta. Du bad hjärtat att komma ner i illusionen men den kunde inte. Och nu är det den som varsamt men starkt och tydligt leder dig ut från illusionen.

Ljus separeras från mörker, tiden är inne att följa hjärtat.